Jordens baksida

Pojken kom flygande från Australien i torsdags, samma dag som jag fick veta att jag fått drömlägenheten. Så det var en bra dag om man säger som så.

Fast vi gick båda runt i drömvärlder och trodde att allt skulle bli så perfekt när han kom och det var precis just en drömvärld. Jag klarar inte av att ha någon intill mig 24/7 och han klarar inte att vara ensam i en minut. Bra kombination.
Fast nu när jag jobbar blir det bättre och snart ska han flytta till studentkorridor och jag till lägenhet och även om vi ses varje dag så blir det inte lika på och det hjälper nog oss båda. Huvudsaken är att han är här, att hans kramar och kyssar och gos finns här hos mig där det ska vara.