Jag har gått ner elva kilo, från ett BMI på 23.1 till ett på 19.5.
Jag har inte gått ner mer än ett kilo i veckan.
Jag har inte ätit mindre än 1000 kcal om dagen, oftast 1200.
Jag har inte tränat mer än 5 ggr i veckan.
Jag har hetsätit men inte mer än kanske 1 gång i månaden.
Jag har inte kräkts annat än när jag hetsätit.
Min målvikt ger mig ett BMI på 18.2 alltså inte farligt lågt
Jag hatar hur jag ser ut och att andra ser mitt fett.
Jag tänker på min vikt, träning och mat 24/7
Det känns inte som att jag har en ätstörning, alla som har det har det ju tusen ggr värre. Så hur ska jag våga be om hjälp?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag var tillsammans med en tjej som hade ätstörningar. Jag kom på henne när jag öppnade toalettdörren och hon höll på att kräkas för fullt, efter att vi ätit. Hon fick panik och hatade mig som fan och grät och grät. Genom http://www.rodasidorna.se/ hittade hon till slut hjälp här i Stockholm, och ett år senare var hon friskförklarad. Vårt förhållande kraschade, men hon har tackat mig många gånger efteråt för att jag räddade henne efter 12 år av problem.
Om ingen i din omgivning märker något, så uppmanar jag dig att kolla på sajten, och ta kontakt med t.ex. http://www.abkontakt.se/
Även om du inte ser anorektiskt ut, så tyder besattheten på ätstörningar, och alla tjejer verkar må så mycket bättre efter att de fått hjälp, det är bara detta första ste g som är viktigt.
Lycka till! Kram /Damon!
Skicka en kommentar