Jag har en extremt dålig ovana jag måste bli av med. Varje gång jag är ledsen, som idag när jag spenderade en halvtimme med att ligga och kvida på mattan i mitt rum, så är min första tanke "I hate my life." Och nej jag menar inte ovanan att tänka på engelska för det gör jag alltid utan ovanan att hata mitt liv. En rest från vidrigheten att vara 16.
Sanningen är att jag hatar inte alls mitt liv. Jag är i Australien, jag har människor som älskar mig både här och i Sverige, jag pluggar och det går bra. Jag har en fantastisk pojkvän och en fantastisk familj, jag är inte fattig och frisk och allting. Men perspektiven vrids alltid åt helvete och så ligger jag där och vrålar in i kudden för att vågen inte visar neråt som den ska.
I hate my life.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar